Anna Trenning-Himmelsbach

large_1652194000345.jpeg

medium_1652194000345.jpeg

small_1652194000345.jpeg

thumbnail_1652194000345.jpeg

1652194000345.jpeg

Franska jordbrukare är oroliga för att en ny dom blir till rättspraxis och gör det svårare för dem att utveckla sina gårdar.

Historien handlar egentligen om vilken plats jordbruket ska ha i glesbygden. Risken är också att unga jordbrukare inte vågar investera i sina gårdar, säger Luc Smessaert, vice ordförande i facket FNSEA.

<h2>Två kostall</h2>Konflikten handlar om uppfödaren och mjölkbonden Vincent Verschuere. För drygt tio år sedan byggde han två nya kostall på 2800 kvadratmeter för gårdens 260 kor och kalvar. Han hade både byggnadslov och dessutom en dispens från Länsstyrelsen för att få bygga inom den 100-metersgräns, som lagen annars kräver mellan bostäder och gårdar i Frankrike.

Men några av hans grannar i den lilla byn Saint-Aubin-sur-Bray började klaga över oönskade lukter och råmande kor.Nu har de fått rätt i domstol för andra gången. En appellationsdomstol, alltså andra instans, beslutade nyligen att Vincent Verschuere ska betala ett drygt skadestånd till de klagande.

Inklusive rättegångskostnaderna för motståndarsidan är det nästan 1,3 miljoner kronor.Enligt grannarnas advokat, Bruno Paviot, handlar problemet inte om ”en ko som råmar eller en galande tupp, utan om en uppfödning av industriell skala”.Dessutom åläggs jordbrukaren att göra något åt problemen. Annars måste han riva byggnaderna.

Vincent Verschuere betalade 600 000 euro, alltså drygt 6,3 miljoner kronor för uppförandet av kostallen, för att minska olägenheterna och för att anpassa sig till gällande EU-normer. Han berättar för ATL att han har svårt för att se hur han skulle kunna göra ytterligare förbättringar.– Om jag hade byggt på mark längre bort från byn hade kostnaden blivit betydligt lägre.

<h2>Gårdarna ligger inne i samhället</h2>Men i departementet Oise, norr om Paris, ligger gårdarna i allmänhet inne i samhällena, vilket överhuvudtaget är vanligt i Frankrike.I Saint-Aubin-sur-Bray finns till exempel fyra gårdar. Samtliga har boskap. Men ingen av de andra tre har dragits in i några processer.Vincent Verschuere tror att han bara har haft otur med några av sina grannar.

– Andra grannar har jag inga problem med. De personer som klagar är inte integrerade i byn. Tre av de sex som har stämt mig har redan flyttat till annan ort.Han har svårt för att förstå hur domarna har resonerat, men tror att de har dåliga kunskaper om vad det innebär att driva jordbruk. Han berättar att konflikten är tung att bära och dessutom har gjort att han har låtit bli att göra andra investeringar under det senaste decenniet.<h2>Starkt stöd av kollegor</h2>– Jag vet ju inte om jag tvingas att lägga ner gården. Mitt enda brott är ju att jag vill arbeta, säger han.Han har alltså ett starkt stöd från sina kollegor, men också från lokala politiker. Häromdagen meddelade regionstyrelsens ordförande att han beviljas ett lån för att kunna betala skadeståndet, vilket är en förutsättning för att han ska kunna gå vidare med fallet till Högsta domstolen.FNSEA organiserade nyligen en demonstration i byn. Jordbrukarfacket håller inte med grannarnas advokat om att det handlar om en uppfödning i industriell skala.Luc Smessaert hänvisar till en lag från 2021 om ”sensoriskt kulturarv” som syftar till att minska den här typen av konflikter, och som i korthet innebär att invånarna på landet måste acceptera vissa olägenheter.

Porträtt av Luc Smessaert, vice ordförande i FNSEA

large_1652194003634.jpeg

medium_1652194003634.jpeg

small_1652194003634.jpeg

thumbnail_1652194003634.jpeg

1652194003634.jpeg

– Ska alla gårdar ligga utanför byarna i framtiden? Vi får inte glömma att jordbruken är viktiga för glesbygden, och ofta de enda aktiviteterna som finns i mindre samhällen, säger fackets vice ordförande.Enligt Vincent Verschuere är det sannolikt att HD behandlar ärendet om cirka ett år.ATL har sökt grannarnas advokat Bruno Paviot flera gånger, men utan att få svar.

Mjölkbonden Vincent Verschuere&nbsp;33 år, gift och pappa till två barn.Fjärde generationen på gården, som han idag driver med sin mamma.Den ligger i Saint-Aubin-sur-Bray i departementet Oise i nordvästra Frankrike.Byn har 1125 invånare.Gården omfattar 100 hektar mark, varav 45 används för betesmark och resten för odling av majs, vete och korn. Grödorna används framför allt som foder till djuren:260 kor av rasen Holstein. 80 av dem är mjölkkor, resten är kalvar som familjen föder upp till slakt.Den årliga mjölkproduktionen uppgår till 550 000 liter. Korna går utomhus 7 månader om året.

Lagen från 2021 som skyddar ”sensoriskt kulturarv”Gödselhögar, ringande kyrkklockor, råmande kor, galande tuppar och andra ljud och odörer skapar allt oftare juridiska tvister i Frankrike.Idén bakom en lag från 2021 är att invånare måste acceptera att livet på landet kan innebära vissa olägenheter, och målet är att minska den här typen av processer mellan grannar.Varje region har fått i uppdrag att upprätta en förteckning över vad som ska betraktas som varje landsbygds kulturarv och identitet. I framtiden ska beslutsfattare kunna hänvisa till förteckningarna för att avvärja konflikter.

En fransk lantbrukare hotas av över en miljon kronor i skadestånd.&nbsp;– Mitt enda brott är att jag vill arbeta, säger mjölkbonden Vincent Verschuere som ska ersätta sina grannar för stank och oväsen.&nbsp; Enligt facket FNSEA är domen oroväckande för hela kåren.&nbsp;

Mjölkbonden Vincent Verschuere ska ersätta sina grannar för stank och oväsen. 